Idag har varit en jättebra dag att vara mamma till Filippa och Alina. Filippa har lekt på sitt rum och varit allmänt glad. Har även sett till att hon fått nåt i magen innan hennes humör slått om till det negativa. Alina har ätit och sovit som hon ska och när hon inte har gjort det så har hon legat på golvet och lekt med sina leksaker och varit nöjd med det. Jag hoppas att denna dagen fortsätter i samma anda. Man blir ju mycket gladare själv när barnen är på bra humör.

Igår var det dags för årets första ett års kalas. Det kalaset tillägnades Vincent.

Vi var bjudna till en stuga i Skatås för att fira den lille killen som fyllde år i torsdags.
Det bjöds på massa god mat. Filippa har tagit lite sköna bilder på borden som dukats upp.


Det fanns även både kycklingspett och kebabspett. Allt var mycket gott.
Innan det var dags för tårta så var det dags att sjunga för födelsedagsbarnet.


Vi var lyckligt lottade och fick med oss både mat och kaka hem.
Filippa verkade också ha väldigt kul tillsammans med sin nyfunna vän Emma.

Efter tårtan och kaffet var det dags att bege sig hemåt. Alina som dagen innan tagit sprutor var inte på sitt bästa humör, så det var väl lika bra. Jag hade det i alla fall jättetrevligt. Det är skönt att komma hemifrån och umgås med kompisar. Vi hoppas att vi även kommer att få vara med och fira Vincents 2-årsdag :-D

Det händer mycket saker här hemma. Filippa säger roliga saker, Alina sover bättre och bättre, Robin... ja Robin, han är som han alltid är :-)
Var på BVC med Alina idag, två sprutor fick hon. Hade inte växt så mycket på längden, bara blivit lite tyngre. Vi försökte lirka lite med Filippa för att hon skulle ta spruta 2 mot svininfluensan. Egentligen känner jag för att hoppa över den. Man hör ju inte så mycket om det längre, men får väl säga till hennes pappa att ta med henne nästa vecka.

Ser ni vad det är på bilden?

Häromdagen när Alina vaknade såg jag detta på hennes rygg. Kunde ju inte låta bli att skratta. Vuxna får ofta "kuddtryck", men "napptryck" är det inte alla som får!

På morgnarna har vi börjat ställa klockradion för att vakna tidigare. Vi går inte upp med en gång utan ligger och myser. Det är för att Alina ska ändra sin dygnsrytm. Somna sent och sova bort halva dagen funkar inte i längden. Speciellt inte när det finns ett litet större barn här hemma som somnar tidigt och går upp tidigt. Man ska ju inte säga nåt högt, men det känns som det börjar fungera.

Alina och nallen hon har fått av Filippa

Idag har vi köpt lite popcorn som vi ska ha till fredagsmys. Vi försöker hålla oss till att bara äta godis och sånt på lördagar, men popcorn känns ganska okej. Det är mest för att Filippa är hemma och att det är fredag. Skönt att man alltid har så bra undanflykter för att få gotta sig. Hihihi.
Trevlig helg på er alla!

För nåt år sen tröttnade jag på att alltid ha ont i tungan när jag åt vissa saker. Jag började då söka på nätet och hittade nåt som hette Geografisktunga eller karttunga. Så här står det förklarat om det på tandvårdsguiden:

Geografisk tunga
Denna typ av förändring är relativt vanlig och förekommer mer eller mindre utpräglat hos nästan 10% av Sveriges befolkning. Namnet syftar på att tungan uppvisar en eller flera "öar" där papillerna på tungan slätats ut och som ger intryck av en karta. Förändringarna är väl begränsade och ofta omgiven av en gråvit girlandformad struktur. Innanför denna ses en röd zon som tecken på en pågående inflammation.

Förändringarna dyker upp på olika ställen på tungan men kan ibland också försvinna helt. Orsaken är, som hos flera andra inflammatoriska förändringar, inte känd. I de flesta fallen är förändringarna symptomfria. Ibland kan dock sveda och obehag förekomma och inflammationsdämpande behandling lokalt kan då bli aktuell.

Jag verkar ju som sagt inte vara ensam om att ha detta problem, men har nu när jag insett det försökt i största mån att undvika exempelvis kiwi, ananas, tomat och stark ost, även fetaost och jag har fått ge upp mina älskade ostbågar.
Jag har även läst att det är bra att använda sig av tungskrapa, dock testade jag detta men det slutade i att jag stod och ulkade mig hahaha.
Nåt som var jobbigt var under graviditeten, när jag hade ett litet extra sug efter sura godisar och det kanske inte var det bästa för min tunga. Men hur lätt är det att låta bli när hormonerna sätter in?
Ju mer jag skriver ju mer kommer jag på vad som är svårt att äta och dricka. Juice, stark mat... listan kan nog fortsätta ett tag.

Jag har lärt mig att leva med det, men blir det värre ska man tydligen kunna få ett receptbelagt munskölj, men det får bli en sista utväg. Jag hoppas på att det försvinner inom en snar framtid :-D

En riktig liten badanka

Filippa var med och hjälpte till att hälla vatten efter att Robin sagt det magiska ordet: Dyk!

Antar att det inte bara är jag som vissa dagar reflekterar över vad man gör och inte gör med sitt liv. Man har högtflygande planer och drömmar men dom flesta är bara tankar. Det är mycket man vill. Jag vill bo i hus. Det har jag alltid velat. Men vart? Hur stort? Kommer man i så fall få bra grannar? När jag inte ens kan komma fram till vart jag vill bo, vart vi vill bo, så lägger jag ner. Jag orkar inte. Orkar inte ta tag i det. Har som tur är ett fast jobb så hoppas ju på att kunna få ett lån, men på hur mycket. Hur mycket vill man lägga ut på ett hus? Man vill ju ha pengar över och leva för varje månad också. Att kunna spara ihop till nåt roligt.
Jag trivs bra i våran lägenhet, den är i sig väldigt bra. Dock vill jag kunna känna att jag kan släppa ut barnen utan att vara allt för orolig. Filippa är inte typen som springer långt hemifrån om hon släpps ut, men ändå.
Nu sitter man här. Känns som dagarna bara går och går. Kanske dags att sätta upp mål, realistiska mål. Mål som inte innebär att man behöver vara miljonär.
Får väl ta mig i kragen och gå till banken och fråga om dom kan köpa ett hus till mig... Hoppas att dom inte erbjuder mig en friggebod...

Idag var det dags att hälsa på Tessa och barnen. Jag och Alina åt frukost och sen var det dags att packa in oss i bilen. Efter bara tjugofem minuters bilfärd var vi framme. Först fick det bli lunch i form av fiskgratäng. Detta efterföljdes av utgång. Först ner till det lilla torget och sen en promenad som börjades i en ganska brant och lång backe, men vad gör man inte för att få en snygg rumpa. Besöket avslutades med fruktsallad och vaniljvisp.
Det var riktigt gott.
Alina sov i vagnen, men verkade inte ha sovit klart för dagen så när vi kom hem fick det bli lite mat, sen fyra timmars sömn.

Tessan och hennes två söta små

I morse vaknade vi halv tio, när vi låg och sträckte på oss ringde det på porttelefonen. Jag och Robin tittade på varandra, men vi brukar aldrig öppna om vi inte vet att nån ska komma så ignorerade det. Strax därefter ringde det på min telefon. Det var Hampus som stod utanför. Hade varit på pingisklubben igår och stannat över hos en arbetskompis. Så det var ju bara snällt att gå upp och klä på sig. Sen blev det tv-spel av hela slanten fram tills vi skulle iväg till Alinas babysim som började kl.14. Det var jätteskoj, Alina har alltid tyckt om att badat och nu var inget undantag förutom att hon kanske var lite trött för att hon inte sovit tillräckligt tidigare på dagen. Nästa vecka ska jag försöka komma ihåg kameran så ni kan få se henne när hon plaskar runt med sin pappa i vattnet.

David försökte lära Alina att spela trummor

Har fällt upp klaffbordet så Filippa kan leka i vardagsrummet

Igår morse var vi, som jag nämnt tidigare, på frukost hemma hos Jennifer. Hon har en liten hund som heter Embla. Jag kan inte påstå att jag har hundskräck men jag är ganska så reserverad när det gäller hundar. Embla är av den otroligt snälla varianten så jag har inga problem att ha henne i närheten. Filippa däremot skrek i högan sky en annan dag när vi mötte en liten liten hund. Hon påstod att den såg så arg ut, visade tänderna.
Mot Embla var hon reserverad men förstod nog till slut att hon är väldigt snäll.
Alina däremot hade inga problem alls med att det låg en hund bredvid henne. Dom låg och mös med en varsin leksak att bita på.

När vi gick därifrån sa Filippa att nästa gång vi är hos mormor och morfar så får vi hälsa på där igen och det får vi ju verkligen göra. Använda det som hundterapi.

När jag såg dom två ligga på golvet slog jag mig till minnes att jag nog har ett kort på Filippa och hennes farbrors hund Zazzi på ett kort. Hittade det :-)

Jag och Jennifer ses inte allt för ofta, men det enda nyårslöftet hon och jag gav var att vi skulle se till att ses lite oftare. Ett löfte som jag verkligen inte vill bryta.

Dimma... Det var inte mycket man såg dom sista kilometrarna till Grästorp. Precis innan man kommer fram till sista avfarten brukar jag och Filippa titta på vindkraftverken som står ute på åkrarna. Idag såg vi inte ens stolparna dom sitter på. Som tur var låg inte dimman på rutan utan man körde i en liten bubbla kändes det som. Nu ligger jag och lyssnar på en pratandes Alina som fortfarande inte verkar förstå skillnaden på natt och dag. Imorgon blir det frukost hemma hos Jennifer. Ska bli mysigt.

Idag hämtade vi upp Jessica på väg hem. Hon skulle få komma och slå död på lite av min ensamma kvällstid. Vi började med lite kaffe och lussebullar. Jessica passade på att mysa lite med Alina samtidigt som jag grejade med utseendet på hennes blogg. Sen fixade jag lite chokladbollar samtidigt som Jessica fick ta en väldigt arg Alina som inte sovit så mycket under dagen. Till slut somnade Alina. Då passade jag och Jessica på att ta ett glas vin i mina fina plastvinglas. Dom som känner mig vet att jag har ägt ett antal vanliga vinglas av glas, men att det typ går sönder ett per diskning. Det var trevligt med sällskap och så här blev bloggen för er som är nyfikna: Jessicas blogg Jag tror att hon var lite nöjd när hon åkte härifrån. Får se till att ägna lite mer tid åt den nästa gång så det blir perfekt.

Har fått kalla fötter.
Och eftersom Robin inte är hemma så fick jag lägga Alina bredvid mig. Dock är hon inte ett lika bra element som Robin. Men mysigt har vi det.

Tog nyss fram min nya dammsugare. Det är faktiskt lite kul att köra runt med den. Den har en LED-lampa som gör att man verkligen ser allt damm, speciellt om man har det lite halvmörkt inne. Det är kul att se att det försvinner damm och skit. Jag är faktiskt supernöjd. Än så länge i alla fall. Tur att jag bytte upp mig till den nya modellen så jag fick med lampan.

Alina tittade intresserat på min fina lila dammsugare.
(Var tvungen att ta bilden utan blixt så ni fick se den fina lampan)

På julafton så fick Filippa ett par vantar utav sin moster Charlotta.


Nån mer än jag och Charlotta som kommer ihåg att vi hade liknande när vi var små?