Jag har haft ont i min axel/arm i väldigt lång tid nu. Sen jag tog influensavaccinet helt enkelt. Har varit lite orolig för att det har varit en inflammation i den. Vaknar många utav dagarna med värk som inte försvinner utan bara avtar under dagen. Så idag bestämde jag mig för att gå till läkaren för att kolla så att det inte är en inflammation och jag behöver nåt emot den. Dock är ju det där med sjukhus och läkare lite smått ångestframkallande hos mig. Jag tycker verkligen inte om det. Det spelar ingen roll att jag som idag bara skulle kolla armen. Hela stämningen på sånna inrättningar får min puls att stiga.
När jag bla gick på gymnasiet och behövde göra en undersökning innan jag gick ut på sjön, så frågade sköterskan som kollade blodtrycket på mig; Du tycker inte om att vara här va?
Antagligen såg hon att pulsen skenade, kan ha berott på att jag visste att vi skulle göra ett TBC-test och att jag skulle få en nål i mig. Usch, vad jag hatar nålar. Därför har jag valt att lämna blod så att jag får stick i armen lite då och då och kanske kan motarbeta min rädsla. Däremot så sa många till mig att influensasprutan bara kändes som ett litet myggbett eller inte alls. Tjena mittbena. Eller hur? På mig kändes det. Filippa tog ju sin direkt efter min, jag hade nog som sagt högre puls än henne vid det tillfället.
Men i alla fall, när jag skulle gå i förmiddags så stod jag och tvekade i hallen. Det började nästan tåra sig i ögonen. Robin såg att jag tvekade lite över att gå, men det var ju bara att bita ihop.
Läkaren sa att antagligen överbelastade jag armen vid ett tillfälle när den borde ha fått vila. Men hur lätt är det när man ammar fullt och har ett barn, som absolut inte behöver bäras runt, men som ändå behöver bäras till skötbord och säng etc.
Nu ska jag försöka stretcha och se till att inte belasta axeln/armen och så hoppas jag att det snart går över.