Jag har redan blivit trött på julen. Stod mitt på Backaplan förut och kände att vilken sekund som helst börjar jag gråta. Jag tycker att jag har varit färdig med paket, men man får ju alltid känslan av att nåt litet till får jag väl köpa. Varför ska det vara så? Varför ska man känna krav på sig? Ju äldre jag blivit desto mindre lust har jag fått för julen. Jättetråkigt är det att känna så. Jag vill att julen ska vara en stund när man umgås och är glada. Men alltid är det blickar som riktas för att se om man är nöjd och glad med det man fått. Nu sitter jag här och känslan börjar krypa på mer och mer. Kommer alla att bli nöjda med paketen? Hur mycket skulle jag egentligen ha lagt ner? Jag tycker egentligen inte att det handlar om hur mycket sakerna man får och ger bort kostar. Det handlar väl egentligen om att det är nåt man valt med hjärtat, som man tycker passar den andra personen. Eller... om man tänker till lite extra så slås man ju av tanken att egentligen är det ju Jesus födelse vi firar. Jag är inte direkt troende, men det är ju faktiskt så. Jag har i alla fall bestämt mig för att inte köpa en enda pinal till. Jag har ju faktiskt inte råd heller. Man ska väl inte behöva handla från sparkontot för att få folk nöjda på julafton?