Yrvaket går jag upp. Filippa ska köras till förskolan. Hon utbrister: TITTA! Jag reser upp huvudet och tittar ut. OJ! Jag tror inte mina ögon. Snön bokstavligt talat vräker ner. Jag funderar på om jag ska strunta i att köra Filippa och vänta tills det lugnat ner sig lite. Men om hennes förskolekompisar ska ut och leka i snön så ska ju självklart Filippa oxå få göra det. Jag däremot... jag stannar nog inne. I alla fall lite.