Man blir så trött på att småsaker kan bli till stora bråk. Det är ju inte kul för nån inblandad. Jag hatar verkligen att bråka när Filippa är hemma, men vissa gånger så går det inte att undvika. Är dock väldigt tydlig med att bråket absolut inte har med henne att göra. Det tar så mycket ork och kraft på att vara ovänner. Tänk om jag kunde vara tillräckligt vis och bara låta saker rinna av mig. Men man lär sig väl med åren.
Nu är det i alla fall någorlunda frid i stugan. Man blir väldigt matt och känner mest för att dra ett täcke över sig och bara sova bort allt.