Idag är det en vanlig söndag. Den har liksom ingenting med jul att göra. Skönt med en vanlig dag!
Julhelgen har i alla fall gått bra. Spenderade 12 timmar hemifrån på julafton.
Först var vi hemma hos syster-yster. Där fick vi stek med potatis och kantareller. Jättegott. Filippa är inte så förtjust i potatis, men köttet tog hon flera gånger av.


Elsa och Filippa


Tomten med sin nissa


Pappa och Mats (Elsas farfar)


Olivia, Elsas kusin på andra sidan, och Alina

Sen bar det av till Angered och Robins moster Ann och Mats.
Där blev det ett jättejulbord med massor av saker att välja på. Sen blev det julklappsutdelning med paket från hemliga tomten.


Den fina granen och den nyförlovade Hanna som lånade Alinas tomteluva och delade ut klapparna.


Jenny, som bara hade några timmar kvar till födelsedagen =D

Det var en bra julafton, men som alltid är det väldigt skönt att komma hem igen. Avslutar med ett litet familjekort.

Idag blev babygymmet lidande

Idag åkte jag och min nyfunna vän Stina till Ikea. Jag är väldigt glad att hon trotsade snön och tog med mig hemifrån en stund. På Ikea var det faktiskt väldigt lugnt. Var väl många som inte ville ge sig ut. Jag hittade det mesta jag ville ha, förutom en kudde/bricka att ha i knät och ställa datorn på. Typiskt. Fick i alla fall med mig julpapper och när Alina la sig för att sova så började jag packa in. Dock blev väl hon för nyfiken och vaknade och ville vara med, och självklart fick hon det.


När hon surnade till fick hon lägga sig igen.
Själv sitter jag med några paket kvar att slå in.
Vem bestämde att julklappar måste vara inslagna i papper?

På väg till förskolan

Jag har haft ont i min axel/arm i väldigt lång tid nu. Sen jag tog influensavaccinet helt enkelt. Har varit lite orolig för att det har varit en inflammation i den. Vaknar många utav dagarna med värk som inte försvinner utan bara avtar under dagen. Så idag bestämde jag mig för att gå till läkaren för att kolla så att det inte är en inflammation och jag behöver nåt emot den. Dock är ju det där med sjukhus och läkare lite smått ångestframkallande hos mig. Jag tycker verkligen inte om det. Det spelar ingen roll att jag som idag bara skulle kolla armen. Hela stämningen på sånna inrättningar får min puls att stiga.
När jag bla gick på gymnasiet och behövde göra en undersökning innan jag gick ut på sjön, så frågade sköterskan som kollade blodtrycket på mig; Du tycker inte om att vara här va?
Antagligen såg hon att pulsen skenade, kan ha berott på att jag visste att vi skulle göra ett TBC-test och att jag skulle få en nål i mig. Usch, vad jag hatar nålar. Därför har jag valt att lämna blod så att jag får stick i armen lite då och då och kanske kan motarbeta min rädsla. Däremot så sa många till mig att influensasprutan bara kändes som ett litet myggbett eller inte alls. Tjena mittbena. Eller hur? På mig kändes det. Filippa tog ju sin direkt efter min, jag hade nog som sagt högre puls än henne vid det tillfället.
Men i alla fall, när jag skulle gå i förmiddags så stod jag och tvekade i hallen. Det började nästan tåra sig i ögonen. Robin såg att jag tvekade lite över att gå, men det var ju bara att bita ihop.
Läkaren sa att antagligen överbelastade jag armen vid ett tillfälle när den borde ha fått vila. Men hur lätt är det när man ammar fullt och har ett barn, som absolut inte behöver bäras runt, men som ändå behöver bäras till skötbord och säng etc.
Nu ska jag försöka stretcha och se till att inte belasta axeln/armen och så hoppas jag att det snart går över.

Idag ville Filippa ha Alina i knät och mysa lite.

Hipp hipp hurra. Vi firade henne igår. Blev bjudna på ett litet minijulbord. Janssons frestelse är en rätt som bara blir godare och godare ju mer jag äter den. Speciellt mammas. Alltid lika god.
Kusinerna Alina och Elsa firade sin mormor med ett litet luciatåg. Dock kunde dom ju varken sjunga eller gå, men otroligt söta var dom i alla fall.

Eller vad säger ni?

Nu för tiden går bara dagarna. Man har ingen större koll på vilken veckodag det är. Men fredagar är det nåt speciellt med. När man jobbar är fredagen den dagen man andas ut på och äntligen kan sitta uppe lite längre i soffan för att man inte har nåt att gå upp till dagen efter. Mitt tycke om fredagar har inte minskat pga Alina och att jag går hemma. Utan snarare med att Robin aldrig är hemma på fredagar. I alla fall inte innan kl.22. Det är skitjobbigt att ibland lyssna på vad andra ska hitta på tillsammans på fredagar, vad dom ska kolla på eller att dom ska ha fredagsmys. Visst jag är inte helt ensam. Alina är ju alltid med mig och Filippa får jag ha fredagsmys med varannan vecka. Men det är inte samma sak som att ha den man har valt att leva med bredvid sig i soffan. Jag hoppas på att det han snart hittar ett jobb där arbetstiden ligger på dagen så vi kan ta igen alla förlorade fredagskvällar.

hur man tänker. *Suck* När jag satte på kameran förut så saknades minneskortet. JÄTTEKUL! Tur att man har mobil så man i alla fall kan få någorlunda kort. Det var i alla fall mysigt att få kramas lite med Filippa.


Sötaste lucian i stan


Tur att andra har blixt på kameran så man kan få lite hjälp

Idag gick det från rött till cappuccinofärgat. Blev väldigt fint. Dock blir man ju sjukligt trött på att vi kommer att få måla vitt på lister och dörrkarmen. Inte för att vi målade utanför utan att för det puckot som målat den röda färgen tidigare målade så kladdigt att det ligger massa utanför. Visst, vi försökte täcka så mycket av det röda vi kunde, men det är ju inte speciellt snyggt att måla en bit på taket eller listen. Det skulle ju inte se klokt ut. Så det är bara att införskaffa lite vitt och ta ett varv i köket. Men i det stora hela blev det jättefint.

Alina var jätteduktig och satt tyst under hela målningen. I alla fall första lagret.
Nu ska vi bara att tid att ställa tillbaka alla möbler och saker, men resten av veckan är fullsmockad med saker så vi får väl ser hur det går med det.

Igår hade jag lovat bort mig och Alina till Valldas kyrka som hade ett liten julpromenad (eller vad man ska kalla det). Man startar tydligen vid församlingshemmet och får i uppdrag att leta efter Josef och Maria. Jag och Alina hade rollerna som Maria och Jesusbarnet. Dock bara i en timma, knappt det. Det var fascinerande att det var så många som gick vandringen. Kom flera stora grupper under den tiden jag satt där. Alina skötte sig ganska bra. Nåt som var väldigt positivt var att jag fick overallen som Alina hade på sig. Hade ingen aning alls om det när jag tackade ja. Så här söt såg hon ut.


Idag var vi inne i stan och skrev på faderskapspapprena. Hela proceduren känns så ... ja jag vet inte vilket ord jag ska använda. Men liksom situationen att en person till ska komma in i rummet och SE när Robin skriver på pappret och sen skriva under själv. Självklart är det ju bra om det står rätt pappa på pappret, men ändå. Kan man inte bara skicka hem det. Men ja ja, nu är det gjort.
Sen begav vi oss hem. Det var ju dags att ta tag i köket och målningen av det.
Nicklas kom över hit och hjälpte till att slipa och spackla. Nu ska det bara torka och sen slipas ner och sen målas. Jag är lite skeptisk till att det inte ska målas en grundfärg först då den röda färgen är så mörk. Men fastighetsskötaren sa att det borde funka med tre lager färg. Tur att vi inte valde vit.
Så här ser det ut för tillfället.

Efteråt fick det bli lite tv-spel. Dock lyckades inte pojkarna få till minerna. Detta kortet var det bästa.

Men dom var väldigt duktiga. Ska bli spännande att se dom i arbete imorgon. Jag försöker hjälpa till så mycket jag kan. Dock finns det ju en liten tjej som ropar på mig lite då och då.

Har nu fått in ett stort antal kort från dopet. Dock kan jag ju inte lägga upp alla, men lägger upp en väldigt liten del.


Nån som kommer ihåg vad Robin pratade om på detta kort? Haha.
 

I slutet att eftermiddagen somnade Alina gott, det tar på krafterna att döpas.

Finns även en bild på ValldaKyrka.se, välj familjesidan

Alina har aldrig varit bra på att ta nappen, men jag är mer envis och vill väldigt gärna att hon ska göra det. I alla fall när hon är lite smågnällig och behöver sova. Så jag har använt mig av en kossa-snutte för att nappen ska stanna kvar i munnen. Denna snutte tycker hon bara mer och mer om. Speciellt att gnugga i ansiktet. Så häromdagen var jag och köpte en från samma serie fast en kanin istället. Kan vara bra att ha nån att byta med när kossan är helt nedkräkt. Så här ser hon i alla fall ut när hon sover. Bör påpekas att det ofta är hon själv som drar den över ögonen och näsan när jag själv försöker koncentrera den till munnen.

I lördags fick jag en blomma (eller två i en) av min moster Bettan.
Så här såg den ut häromdagen


och så här fin ser den ut idag


Det är lite läskigt när man nästan kan sitta och se med blotta ögat hur den slår ut. Skillnaden va stor från morgon till kväll. Kankse beror på det tropiska klimatet vi besitter i våran lägenhet.