...brukar jag lämna Filippa på förskolan så att hon sen kan spendera en vecka med sin pappa. Ibland verkar det lite tabu att känna att det faktiskt är lite skönt. Ändå så tar det bara timmar innan det är jobbigt. Nästan varje söndag innan det är dags är jag lite vemodig. Samma sak på måndagskvällen. Varannan vecka tittar jag på Robin och frågar om vi ska åka och hämta henne. Man vill ju inget hellre än att spendera tid med sitt barn. Det är väl lite det som får en att bita ihop. Att hon nu ska få lov att spendera lika mkt tid med sin pappa som med mig och i mitt tillstånd just nu vet jag att det är det rätta. Jag MÅSTE få lov att vila. Fullt upp all vaken tid blir det när Filippa är hemma annars. Så nu ska jag ta och krama om henne och hoppas på att hon inte bråkar om vilka kläder hon ska ha innan vi beger oss av till förskolan.