... i alla fall inte förräns bebisen har kommit och man slutar drömma typ hela nätterna. Igår hyrde jag och Robin film, kollade på en rysare först. Som egentligen inte vad jättebra, men det sätter sig ju ändå i huvudet. Sen kollade vi på en komedi, man tycker ju att det borde ha hjälpt, men icke. Så somnade nog vid halv ett tiden, vaknade vid halv fyra helt panikslagen. Efter många om och men somnade jag om efter nån halvtimma. Sen vaknade jag vid fem tiden, låg vaken till sex, sen gick jag ut och la mig på soffan. Blev genast lite bekvämare, men somnade inte om förräns strax innan åtta. Vaknade tjugo över åtta, gick in och la mig i sängen. Sen ringde klockan kl.9. Underbart. Det va bara att bita ihop och gå upp och duscha. Tog tåget till Trollhättan halv elva, där mamma, Charlotta och Elsa mötte upp mig.
Det va dock inte bara drömmarna som höll mig vaken utan även magen, ingen ställning va bekväm, det bara gjorde ont hela tiden. Så nu längtar jag mer än nånsin. Både tills man kan krama det lilla livet och tills man kan kolla på rysare igen utan att vara rädd för drömmar.