Dimma... Det var inte mycket man såg dom sista kilometrarna till Grästorp. Precis innan man kommer fram till sista avfarten brukar jag och Filippa titta på vindkraftverken som står ute på åkrarna. Idag såg vi inte ens stolparna dom sitter på. Som tur var låg inte dimman på rutan utan man körde i en liten bubbla kändes det som. Nu ligger jag och lyssnar på en pratandes Alina som fortfarande inte verkar förstå skillnaden på natt och dag. Imorgon blir det frukost hemma hos Jennifer. Ska bli mysigt.