Det var bestämt sen ett litet tag tillbaka att Filippa skulle följa med mamma och pappa hem till Grästorp idag. Pappa hade ett möte och mamma var inne hos syster i stan och sen skulle dom komma ut hit. Filippa har nästan sen hon vaknat i morse frågat när dom kommer. Jag har försökt förklara hur visarna ska stå. När fel visare stod på rätt platser blev hon överlycklig tills jag sa att det är nog 4,5 timma kvar. Hoppet sjönk för henne. Hur förklarar man på ett bra sätt hur lång tid 4,5 timma verkligen är. Jag har så gott jag kunnat försökt att fylla dagen för henne. Vi har gjort köttbullar, bakat kakor. Filippa badade. Hon kom på att om hon sa en ramsa flera gånger så gick tiden fort... Alla har vi våra knep.

Så fort dom klev innan för dörrarna slängde Filippa på sig väskorna och ville åka. Dom hade tänkt att stanna nån timma tills den värsta eftermiddagstrafiken hade lagt sig. Filippa näst intill vägrade lägga av sig väskorna.
Efter lite mer än en halvtimma utbrister hon; jag ser inga folk där ute.
Med det syftade hon på att mamma tidigare förklarat att dom skulle åka lite senare när det inte var så mycket folk ute på vägarna. Vad säger man. Det var bara för dom att packa ut sig i bilen. Hon kommer att ha det bra Filippa. Hon älskar att vara hemma hos mormor och morfar.