För ett tag sen träffade jag en tjej som har ungefär en situation som jag. Ett barn från ett tidigare förhållande och två med den hon lever med nu. När man lever på det viset är det viktigt, i alla fall för mig, att alla barnen är precis lika mycket värda. I mina ögon är det absolut ingen tvekan om att mina töser betyder allt för mig. Skulle aldrig få för mig att behandla dom olika. Den där tjejen berättade i alla fall om att hennes största barn blir annorlunda behandlade av en släkting till dom två minsta barnen. Barnet hade vid nån jul fått en tidning, en Kalle Anka, om jag inte minns fel. Medans dom små hade fått presenter för flera hundra kronor. Hur tänkte man där? Det är klart att det inte kan vara rättvist in till sista kronan men nån måtta får det ju vara. Så känner jag. ALLA mina barn tillhör våran familj oavsett om Filippa är hos oss varannan vecka eller inte. Det spelar ingen roll vad hon får eller gör när hon är hos sin pappa. Är hon inte hemma hos oss just vid tillfället så betyder det ju inte att hon inte finns. Än så länge har jag inte stött på den orättvisan men den dagen jag gör det kommer jag nog inte att vara på det bästa humöret.