Våra små tjejer är väldigt olika trots att dom är stöpta i samma form. Elise är mest lik mig och Alina mest lik Robin (vågar inte skriva att nån av dom är BARA den ena och den andra trots att det kanske är så hihi). Det lustiga är att Alina är väldigt mammig, medans Elise väldigt gärna hänger med Robin och oftast skrattar som högst när hon är i närheten av honom. Jag är väldigt glad att dom är olika, speciellt när dom är så nära i åldrar och kanske inte fått vara egna individer utan blivit Alina-Elise.
Elise utvecklas så mycket nu så man märker från dag till dag små framsteg. Min mamma frågade för kanske tre dagar sen om hon gick längs med kanter, det gjorde hon inte då, men gör idag. Hon har mer och mer börjat gå med gåvagnen, eller putter en stol framför sig. Sist när vi var på bvc frågade dom om hon klappade händer eller vinkade. Tyvärr kan ju Elise komma lite i skymundan ibland, men nu tränar vi så fort vi får chansen. Hon får ju lite mer egentid nu när Alina är på förskolan några timmar i veckan.
Nåt som jag fascinerats över nu när tjejerna är förkylda är att Alina skriker och tjoar varje gång jag tar fram nässprayen medans Elise ögon lyses upp och hade hon fått lov hade jag blivit tvungen att spraya hur många gånger som helst i hennes näsa.
Alina har börjat intressera sig för talet och från att inte ha kallat Filippa nåt så försöker hon med olika former säga Filippa. Hon är väldigt underhållande också om Elise eller nån på tv är ledsen för då börjar hon fejkgråta och gnugga sig i ögonen och ropa "Mamma mamma, Liiiis" och visa hur Elise gråter. Det är så skönt att talet börjar släppa så hon får fram det hon vill förmedla.


En höstbild från när mamma/mormor var med i lekparken